Väl framme i Udaipur hade jag ingen ork kvar. Det var varm och jag trodde jag skulle svimma men nog klarade jag att dra all min packning till hotellet. Det var ett jätte fint hotell med pool och riktig dusch. Jsg la mig på sängen och somna. Låg och vila hela dagen, fick inte behålla nånting så var ingen idé att äta. Jag började få kramper i magen som tillslut kom varje timme och satt i i flera minuter. Vred mig i plågor, vaknade varje timme även på natten av kramperna. Moa och Signhild fick göra utflyker utan mig för jag kunde inte gå nånstans. Tillslut kom doktorn som vi ringt till, han bad mig köpa två mediciner. Han såg ut som en vanlig man med civila kläder och klämde och kände i nån sekund. En av de anställda på hotellet sprang och köpte medicinen till mig, trots att de var Holi Festival. Holi Festival är en stor festival där man kastar färg och vatten på varandra. Moa och Signhild tog sig ut i det medan jag sov ett taag till innan jag gick ner till restaurangen och försökte peta i mig macka och te. Jag som älskar te! Not! Då kom det fram en kille i min ålder och frågade om jag ville sitta med deras gäng. Jag bestämde mig för att äta upp min frukost och sen gå över till dem. Killen var halvt tysk och halv fransk. I gänget var det två fler tyskar, tre australienare och en fransyska. De hade träffats i Indien och var väldigt trevliga. Jag hade fortfarande inte så mycket energi så var inte lika social som jag brukar men lyssnade på deras historier och svarade på frågor. De tyckte jag var jätte modig som gjorde detta själv. Fransyskan och en av australienarna skulle gifta sig, de var lite äldre än resten, runt 28 år. Australiensisk dialekt var lite svår att förstå i början men låtsnade efter ett tag. Tyskarna pratade bättre engelska än väntat. Efter några timmar kände jag mig trött och behövde upp till rummet. Jag sa hejdå till dem men ångrar att jag inte tog deras namn, men var inte pigg så skyller på det. Efter det så blev min mage bättre så åt riktig middag med Moa på kvällen. Vi satt och pratade jätte länge om allt mellan himmel och jord. Det är roligt att vi klickade så bra som vi gjorde.
Morgonen efter åkte vi runt och köpte frukt och godsaker innan vi stannade på en juicebar. Signhild kände ägaren som vi sedan åkte hem till. Han sades ha övernaturliga krafter men han sa det inte till vem som helst. Vi följde med honom upp till hans tempel där Moa och Signhild bad för sin familj, frukten och godsakerna offrades till guden Kali. Han sa att ena familje medlemmen skulle bli bättre redan nu medan den andra skulle det ta längre tid för. Det var väldigt intressant att se och Familjen var jätte trevliga och gulliga. Nästa dag gick vi på stan med hans fru innan hon bjöd på mat. Maten var stark men god, palak paneer kallas den. Barnen deras var ursöta, lite Elias liknande den ena.
När vi kom tillbaka till hotellet packade vi och jag badade i poolen. Måste ju bada när man är utomlands! Hade tänkt göra det tidigare men hade inte ork då. Efter dundermedicinerna var det mycket bättre. På kvällen sen var det bara att åka tåg till Delhi. Sovtåg även denna gång men utan sängkläder. Sov med ryggsäcken som kudde, kramade kameraväskan och hade sjalen som täcke. Svinkallt var det då folk tyckte det var roligt att ha dörrarna öppna ut. Ingen säkerhet i indien heller. Det tog 12 timmar och vi tog en minibuss till flygplatsen. Väl på flygplatsen fick vi vänta ett x antal timmar. Vi åt på Costa Coffee och en av servitörerna där flirtade med mig, suck. Växlade till lite mynt till min samling innan vi klev på planet. Moa och jag köpte Häagen-Dazs glass innan också. Flygplatsen är sjukt stor att det tog en kvart att gå från taxfreen till gaten men rullband. Sen var det bara att säga hej då Indien och hej till Finland innan Bromma-Sverige!
Mamma grät när hon krama mig. Peter, Ida och Ebba var också där och välkomnade mig hem. På vägen hem åt vi kinamat och sushi. Klockan 22 däckade jag i min säng och den kändes som himmelriket! Skönt att vara hemma igen!

Denna resa har varit den bästa jag gjort, jag är så glad att jag gjorde detta. Jag har vuxit så mycket som person och lärt mig vara mer självständig. Jämfört med barnen i Banjara känner jag att jag uppskattar mer hemma. Jag har träffat så mycket fantastiska människor och lärt mig så mycket. Alla borde göra detta, du får mer än vad du ger!

 

Framme i Jaisalmer stod det massa män som hoppa på en och ville att man skulle åka med dem. Så himla jobbiga att man måste bli arg! De bara tar ens väska och går iväg, skriker "Madam, madam, madam!". Vi åkte bil med en indisk man som Signhild känner. Han äger ett hotell i Jaisalmer och bygger ett till. Han syster är gift med den rikaste mannen i Jaisalmer. Vi fick ett stort rum med en dubbelsäng, en enkelsäng och balkong. Hotellet låg inte långt från shoppingen. Först hittade inte jag och Moa dit. Vi sprang runt med indier som sålde frukt och grönt och annat onödigt. Det var så otroligt varmt att vi inte orkade vara ute ändå. Man var ju tvungen att gå i långbyxor och tshirt.
I Jaisalmer shoppade vi, åt middag hos en indisk familj, var på kamelsafari i öknen med riktiga sanddynor, blev bjudna på mat av hotellägaren, åka tre på en motorcykel utan hjälm, gå runt uppe i ett fort och massa annat skoj.
Middagen hemma hos Hotellägarens familj var väldigt spännande. Alla var jätte trevliga och hälsade på oss. Döttrarna var väldigt väluppfostrade och tysta, medan sonen sprang runt och lekte. De enda de sa var att han var olydig och sen inte göra nått åt det. Männen står väl högre upp än kvinnorna sorgligt nog. Signhild, jag och Moa satt på en madrass på golvet som var som en soffa. Vi blev serverade mat i massa småskålar och bröd medan familjen tittade på medan vi åt. Inte direkt europeisk mat, väldigt speciell men de hade dragit ner på kryddorna åt oss. Vi fick bakelser efteråt också så man var väldigt mätt efteråt. Buttermilk och nån tablett som skulle hjälpa matsmältningen var ingen höjdare. Sen fick vi henna tatueringar av döttrarna. Vi gick hem när de skulle äta. De var en ganska rik familj men de syns inte på husen. Dem är fortfarande låg standard, ser inte mycket ut för världen.
På kamelsafarit åkte vi till Kuldhara Village som är en ruinstad. Staden är från 1200-talet och rasade samman på 1700-talet över en natt. Vi fotade lite där innan vi åkte till kamelerna. Det konstiga var att vi typ sprang hela vägen till sanddynorna. Så turen var över på en halvtimme fast den skulle vara 2 timmar så vi orkade inte vänta på solnedgången, och tur var väl de för det var ingen. Det var för molnigt. Men vi sprang runt i öknen och fotade istället, jobbigt att trampa sand ska ni veta. Tälten där vi sov var som hotellrum med dusch och toalett, men världens hårdaste sängar. Utomhus fans en scen där det var musik, dans och uppvisningar. Maten var väldigt stark så åt mest annorunda chips och grönsaker. Var mysigt där, men på natten började jag få ont i magen och vaknade många gånger. När vi åkte till hotellet satt det fortfarnde kvar. Det vägrade försvinna.
Sista dagen i Jaisalmer postade jag de sista vykorten. För att köpa frimärken behövde man göra de på postkontoret. Vi följde med en kille som var anställd av hotellet dit. Han pratade inte engelska och det verkade inte posten göra heller. Han bara gick därifrån när jag började prata. Men när en annan kille från hotellet som kunde lite engelska kom så prata han visst engelska och satte på frimärkerna. Knäppa indier! Postkontoret var enormt jämfört med andra hus i indien. Sen fick Moa och jag åka på mannens motorcykel till hotellet. Indier på gatan gjorde tummen upp till honom.
Uppe i fortet fanns massa affärer med roliga saker. Moa och jag köpte en pizza som tog hundra år men smakade gott. På ett fik fanns en rolig gubbe som var australien inspirerad och hade inga hämningar. Han bara pratade på om allt med alla. Knäpp gubbe! På vägen ner utbrast en ung kille på motorcykel "Wow, Shakira!" så fort han såg mig. Jag och Moa trodde vi skulle dö av skratt. Att jag är lik Kristen Stewart kan jag köpa men Shakira är från Colombia! Indier asså.
Signhild hade tittat fel på tåget igen och vi åkte kl 23 fast hon sagt 17. Men det gjorde inget för hade så ont i magen. Vi fick skjuts till tåget och hade liggvagn med AC och sängkläder. Fick ligga och krama om mina väskor den natten för att ingen skulle sno dem. På morgonen bytte vi till buss i Jodhpur för att komma fram till Udaipur. Tror det var den värsta resan jag gjort för hade så ont i magen och mådde super illa. Sjuk igen såklart, min kropp gillar inte Indien. Bussen var försenad men var intressant att se för var mycket fin natur och lite sjöar. Vi var framme i Udaipur på eftermiddagen.

 

Jag trodde jag skulle få åka i början på denna vecka men ser ut som att vi stannar längre. I måndags började jag bli bättre på kvällen och gick ner i commonroom för det var Li, Christinas och rommie Amandas sista kväll. De hade beställt öl och vi satt och pratade och spelade Tarzan (en typ förfest lek). Guiderna var med och jag tror inte jag skrattat så mycket på länge. Var en väldigt rolig och lite spännande kväll. När jag gick in till mitt rum märkte jag till min förskräckelse flygande larver i hela hallen! De var typ en halv decimeter långa och flög! Jag och Moa skrek så Emma kom och döda dem. Pratade sen lite med roomie innan vi somna. Kommer sakna henne så mycket! Men vi får se till att hålla kontakten.
På tisdag åkte de efter frukost, sen var det ingen Banjara för strejk. Så vi bara satt på campen, jag, Moa och Emma, kände oss väldigt ensamma och utan något att göra. Var så tomt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men vi sysselsatte oss i alla fall.
Onsdag var den sista dagen med två av guiderna men trodde att alla skulle försvinna då. Med bara tre volontärer gick arbetet på Banjara mycket långsammare och slutade med att jag satt själv i kindergarten med Meher, Bipasha och de andra barnen. Jag har ju varit här längst och vet hur det fungerar. Sen fick jag ett uppdrag av en guide att titta till en flicka om hon mår bättre nästa morgon. Kruxet är att folk kan inte engelska så jag kan kommunicera med dem, och jag kan inte hindi som dom kan. Den som skulle översätta var en man som jag aldrig pratat med eller en kvinna som jag inte förstod vem det var. Var väldigt orolig över hur detta skulle sluta tills kvällen då en annan guide sa att han skulle vara med nästa dag och kunde hjälpa mig. Vilken tur! Den kvällen sa vi hejdå till de andra två guiderna som sluta (eller vi fick bara krama en hejdå för den andra var inte i commonroom och de åkte tidigt dagen efter så blev typ inget hejdå). Var väldigt tråkigt, har umgåtts med dem nästan konstant i 6 veckor. Men livet går vidare.
Torsdagen var sista dagen på Banjara med barnen. Morgon ritualen blev halvdann pga så få volontärer och guider men det funkade. Barnen fick kakor och blev alldeles galna. Två barn tiggde mat från mig som jag matade de undernärda med, så de tryckte ner fingret i gröten ett x antal gånger att jag blev förbannad och puttade bort dem och skrek nej typ konstant. Bra sista dag? Njaa...
Han inte säga hejdå till en av mina favoriter för att den andra skulle dricka vatten jääääätte länge i min famn. Men det kändes inte så illa ändå. Känns som jag redan fått mitt avslut och vill vidare nu. Imorgon ska vi vidare också, med Moa och Signhild. Jag packade det mesta på torsdagen, rensade och tvättade. Kändes konstigt att packa ihop det liv man haft i nästan 7 veckor här men vill ändå vidare. Vi sa hejdå till den tredje guiden och önskade lycka till med hans prov. Blev väldigt tomt den kvällen utan guider.
På fredagen åkte vi efter lunch. En ny tjej Jennifer kom efter frukost, hon hade varit i Thailand innan. Hon hade varit där min syster är.
Vi skrev slutrapport och i gästboken, packade det sista och åt lunch. Sen var det bara att ta packningen till tuktuken och vinka av de sista som var på campen. Sen bar det av till bussen till Jaipur. I Jaipur fick vi vänta ett tag för Signhild hade läst fel på tiden till den andra bussen. Men det gjorde ingenting, vi åt och pratade lite längre bara. På kvällen åkte vi sovbuss som bar av mot Jaisalmer. Jag och Moa delade sovkupé medan Signhild hade en egen. Ska bli spännande att se vad som händer i Jaisalmer!

 

Det blev en lugn helg kvar på campen. På lördagen åkte vi in till Sikar och köpte kryddor, choklad och Li, Amanda och Christina gjorde henna. Dom blev verkligen jätte fina men jag fick assistera dem vid resten av deras köp. När vi kom tillbaka kände jag mig redan hängig. Vi gjorde chokladbitar med rispuffar. Sååå gott! Söndagen låg jag sjuk samt måndagen. Hade feber och var inte alls pigg. Jag tror inte min kropp gillar Indien. Är alltid sjuk här. Men har varit en mysig helg ändå. Vi är bara 6 volontärer kvar. Få se vad sista veckan bjuder på.

 

Tänkte att detta skulle vara den sista hela veckan på campen men blir nog här lite längre. Barnen är så gulliga så jag stannar gärna. Jag har varit i kindergarten denna vecka och jag har trivts så bra där. Tagit mest hand om den undernärda systern Meher. Men de andra barnen har man ju också lekt med. Så har varit Li, Amanda och jag på kindergarten. I måndags var det Shivas födelsedag och det kom några tjejer till campen som dansade och lärde oss dansa. Kvinnorna dansade också. Ronak och Pinki (barnen som bor på campen, kvinnornas barn) dansade också för oss, så de var roligt. Isa och Li körde även Sheiladansen för alla, så modiga. Vi fick ingen kyckling för att de skulle göra gudarna arga. Sen spelade grannarna musik hela natten. De har fest varje natt här i Indien.

I onsdags åkte Isa mot Goa så vi gick upp med henne och sa hejdå. Det har varit såååå tomt och tråkigt utan henne men vi hoppas vi ses snart igen. På kvällen spelade jag, Lisa, Sandra, Cornelia, Emma och Moa pictionary och jag har inte skrattat så mycket på så länge. Var super roligt och lärde känna dem bättre. På torsdagen åkte Sandra, Lisa och Cornelia hem. De var inte här så länge men tråkigt ändå att alla försvinner. Var roligt att lära känna dem. I helgen blir det lugnt och säga hejdå till min roomies Amanda samt Li och Christina. Alla försvinner nu och snart vi med. Men en reunion är ett måste sen. Har pratat med massa värdfamiljer och ska bestämma mig till helgen. Är supersvårt då så många verkar jättebra. Hoppas det klarnar upp i helgen.

 

Helg nr 5 och Jaipur var väldigt mysig. Li, Christina, Amanda, Isa och jag åkte på lördag morgon med tuktuk till bussen som tog 2 timmar. Vi checkade in på hotellet och sen köpte vi biobiljetter till en indisk film. Lunchen var såklart på McDonalds, blev mcchicken och glass idag igen. Men fy så gott det var! Efter det åkte vi till Hawa Mahal och shoppade i affärerna som var där. Var hur mycket som helst! Det tog aldrig slut! Jag shoppade mer denna resa än jag gjort hittills, men var nog ganska bra grejer. Köpte ett jättefint halsband som jag är sååå nöjd med. Amanda köpte hur mycket saker som helst. Förstår inte hur hon ska få plats med allt, men var väldigt fina grejer. Vi åt middag på ett hotell och det var också jättegott. De hade fräschaste toaletten jag varit på här. Alltså jätte fin och ren. Nu tycker ni säker att jag är jättekonstig som skriver om en toalett men har man varit här ett tag så förstår man. Vi fick sedan skynda oss till bion. Var en stoor salong med assköna stolar. Popcornet med ostsmak smakade skumt men ändå rätt goda. Blev lite besviken på att det inte var en klassisk Bollywood film med massa sång och dans men den var bra ändå. När vi kom hem var det bara att sova.

Nästa morgon betalade vi för hotellet och sen delade vi på oss för att Isa, Amanda och jag ville se Amber Fort och de hade Li och Christina hade redan varit där. Så vi åkte själva med massa indier i en trång buss dit. Kommer fram några varje gång och pratar med en. Men de är trevliga. Amber Fort var väldigt sevärd och vi fick se massa elefanter också. Vita människor var överallt och försäljare. Det var väldigt varmt så när vi gått ner satte vi oss en stund. Två söta tiggarungar ställde sig vid oss så tysta och snälla så de fick lite pengar av mig. Sen kom de tre indiska killar som ville ta kort med Isa. De roterade så alla fick vara med, de såg så roligt ut. När vi kom tillbaka blev de shopping igen tills vi skulle ta bussen hem. Vi måste vara hemma innan det blir mörkt så blev väldigt bråttom, vi hade tunga väskor och varmt. Ingen bra kombination. Vi hann precis hem till middag och träffade de nya. Denna resa innehöll lite missar från min sida som ex, på hotellet så när jag satt på toa med dörren öppen och en som jobbar där marscherar in bara utan att vänta på att någon ska öppna och ser mig på toa. Sååå pinsamt men roligt. På bussen hem när vi skulle kliva av så ställer jag mig upp och ser att byxorna åker ner. Som tur är hade jag leggings under så var inte så stor skada skedd. Skrattade mest sen. Ja, det har verkligen varit en mysig och rolig helg. Bara en helg kvar här i Sikar sen troligtvis. Hoppas ni har det bra där hemma!

Jag var som tur var inte magis så länge. Sandra fick bara ha stökungarna i två dagar. Det var så tråkigt att ligga här och göra ingenting. Mobilen i högsta hugg typ och vänta på att de skulle komma hem. Onsdagen var jag tillbaka igen, kanske inte piggaste men men. I tisdags åkte Sara, Linnea och Gabriella. Lite tråkigt men Signhild och två volontärer kommer i helgen. Sandra, Lisa och Cornelia åkte till Agra i fredags så då fick jag ha klassen själv. Rajesh (en guide) var med så då var dom för en gångsskull tysta. Vill byta till kindergarten nästa vecka så fick vara med dem en stund. Kan se bra ut om jag är med yngre barn också, de är sjukt söta också. Har hittat mina två favvosar också, de är sjukt gulliga och dom verkar tycka om mig också. Vill ta hem dem! Jag har troligtvis bara en vecka kvar här på campen. Tiden går sjukt fort. Isa åker hem nästa vecka, kommer bli så tråkigt och tyst då. Men Goa låter ju rätt schysst. Hoppas hon har de bra och att man ses nån mer gång. Bara en roomie kvar sen. I helgen blir det Jaipur!

 

 

 

En musikvideo vi gjort här på campen!

 

               De undernärda systrarna Meher och Bipasha. De är runt 3-4 år.

Jahapp, då kom magsjukan då. Mådde riktigt dåligt lördag, söndag och måndag med dunderförkylning och magsjuka. Yes, tur att vi höll oss hemma i alla fall. De andra hade bakat chokladbollar och kladdkaka på lördagen och sovit nere i commonroom medan jag låg på övervåningen och mådde dåligt. Jaja, var väl dags då. Gjorde inte så många slängar då utan låg mestadels i min säng, uttråkad. Men var för trött för att göra något. Folk var så gulliga och frågade hur jag mådde. Man saknade hem mera då, där man låg själv och hungrig. Hade väl feber lite då och då så drömde massa konstiga saker. Men nu är det över och nästa helg blir det Jaipur och shoppa. Hoppas vi hittar något roligare att äta. Börjar bli trött på maten på campen och vill ha kött istället. Ni som känner mig vet att jag älskar kött. Nu har jag gått en månad utan kött så är som en alkoholist utan sin sprit. Tänker bara på kött och lax. (Mamma din mat kommer jag uppskatta mera när jag kommer hem, det kan jag lova!)
Jag har läst en tjej Josefins blogg om hur hon har det i USA som Au Pair och jag blir såååå galet taggad på att åka så det finns inte! Måste hitta familj snart. Elvira åker ju snart hon med. Varför måste jag ha denna otur? Grymma värld!
Men nu blir det att fokusera på mitt äventyr här. Har ju 4 veckor kvar i detta land. Så här ska det upptäckas!

Man har det så bra i Sverige att man inte förstår det. När man kommer hit och ser hur människor här har det börjar man fundera och växa som människa. Detta är verkligen det bästa jag gjort och vill inte åka hem härifrån.

 

Helg nummer tre bar av till Agra och Taj Mahal. Dagen innan hade jag haft feber men jag kände att jag inte kunde missa Taj Mahal för allt i världen så det var bara att sova mycket, äta frukost, packa och ge sig iväg i tuktukarna in till sikar. Vi tog en buss därifrån till Jaipur och åt lunch där. Linnea och Isa beställde in tre smårätter som de tyckte lät intressanta. När de kom in sa de att brödet luktade prutt, kryddvattnet till såg ut som diskvatten och sen fick de in en tallrik med tomat och lök vilket de inte fick äta. Så vi satt där alla och as garva. Jag höll mig till sandwich och pommes. Lite safe sådär. Men mackan hade en intressant kryddning måste jag säga. Efter det letade vi upp bussen, köpte lite färskost och begav oss mot Agra. Eftersom vi var 7 fick jag sitta själv med en indisk man bredvid mig. Blev sjukt uttråkad då bussresan tog typ 6-7 timmar med endast ett break. När vi var framme i Agra tog vi tuktuk till vårt hotell och dumpade grejerna där, tog en ny tuktuk till McDonalds. Trotts att de endast hade kyckling, fisk och veggo, smakade det ljuvligt! Lyxade även till det med en glass efter Saknar maten hemma så. Vi äter typ bara bröd till ris till pasta till potatis och nån röra här. Kyckling vissa dagar så man blir lite trött på det och saknar proteinet. Vi stannade på vägen hem och tog ut pengar, fick ut 3000 i hundralappar. Suck Indien Asså. På hotellet gick vi upp på takrestaurangen och tog en dricka och pratade. Min milkshake var faktiskt god. Efter mycket skratt och när ljuset brann ner bestämde vi oss för att festen var slut och det var dags att sova.

På morgonen var det upp tidigt för att se Taj Mahal. Alla var trötta vid frukosten så den tog längre tid än vi väntat oss. Sen bar de av till ett närliggande hotell för att köpa biljett. Därinne fanns fyra köer, en för indiska män, utländska män, indiska kvinnor, utländska kvinnor. Biljetterna var mycket billigare för indier, 50 för indier och 750 för övriga. Vi fick åka gratis buss en bit på gatan sen fick man gå shoppinggatan till East gate. Alla indierna vid sina affärer skrek på en och försökte locka dit en. Så jobbiga! Framme vid kön till Taj Mahal var de tre köer. En för indiska kvinnor, en för utländska kvinnor och en för män. Knäppa idéer de har. Man fick visa biljetten och bli visiterad innan man kom in. Vi hittade en guide som det var lite svårt att höra vad han sa då han saknade lite tänder men söt liten gubbe var det. Taj Mahal var så otroligt vackert! Man gick runt där och trodde man var i himlen. Mycket foton blev det också. Verkligen värt att se. Efter det såg vi Agra Fort. Vi gick aldrig in men vi gick runt det och fota. Marknaden var vårt nästa stopp. Det fanns mycket intressant att se på där men det var bara vi som var turister med alla indier stirrande på en som om de aldrig sett en vit förut och kossor och fordon som skulle fram på den lilla gatan så vi åkte iväg ganska snart. Men det var en upplevelse. På kvällen åt vi på Pizza Hut och hur ljuvligt var inte det! Så jag längtar till västerländsk mat. Sen gick vi in på costa coffee och tog en fika och pratade massa strunt.

När vi skulle leta efter en bankomat så kom det en tuktukförare som frågade om vi ville åka i hans helikopter och hans tuktuk rullade bakåt och vi skrattade så han fick springa efter den så vi hoppade in i den för att vi tyckte så synd om honom. Han pratade på om att han var våran bodyguard och att vi var hans och att vi skulle titta in i en shop. Och i den shopping fanns allt men var ganska dyr så man ville inte köpa så mycket. Han frågade om vi hade pojkvänner och vi sa att vi hade de men medan vi åkte sa Isa att hon var lesbisk för att se reaktionen, han verkade inte förstå så hon sa att hon gillade tjejer och i det ögonblicket trodde jag att han skulle tvärstanna tuktuken. Stackarn, hela hans världsbild sprack. När vi kom hem var vi väldigt trötta så vi somna direkt.

På söndagen blev det tidig frukost igen. Man får sovmorgon på vardagarna (du skulle vara så stolt över mig mamma). Vi tog tuktukar till bussplatsen där våran deluxebuss skulle gå ifrån trodde vi men när vi upptäckte att det var fel tog vi en annan och hamnade fel igen. Tiden rann iväg och vi blev panikslagna så vi sa deluxebuss till biljettförsäljaren men den bussen vi hamna på var inte deluxe. Indier som hängde ner från sängarna och tusen ögon fästa på en. Men det var fyra stycken västerlänningar till som var på bussen som såg lika förvirrade ut som vi. Efter en timme behövde alla gå på toa och bussen stannade och släppte av de indiska männen och oss. Vi hittade ett ställe att kissa på bakom en kulle och där satt 7 tjejer på rad och kissa med indiska män stirrandes och fotandes. Vad ska man göra om man verkligen måste? Det fanns iaf en ung kille som var hjälpsam mot oss och berätta när vi skulle av. Han ville fotas med oss så de fick han. Väl ute ur bussen i Jaipur kunde man inte annat än att skratta åt situationen. Så sjukt var det! Vi försökte hitta till busstationen och hitta bussen till sikar innan klockan blev förmycket. Med lite färdkost tog vi bussen hemåt och det var verkligen skönt att komma hem till campen efter en rolig och galen utflykt.

 

Man börjar verkligen komma in sig nu och detta blir en vardag. Sara och jag kämpar på med våran klass, men man blir lite trött efter några timmar med dom. Man får verkligen skrika hela tiden, men de är söta. Tråkiga är att Cajsa åkte i torsdags och Louise, Sanna och Liselott åkte i helgen. Var verkligen tråkigt att säga hejdå till dem när man nyss lärt känna dem. Men kommer flera volontärer. Vissa var och hälsa på Government school och private school. Private schoolan är den vi skickar de duktiga Banjara barnen till så dem som var där tyckte den verkade bra men inte Government.
Allting rullar på bra här och jag trivs hur bra som helst. Förstår inte att jag inte funderat på att göra detta. Saknar svenska kulturen, maten och bekvämligheter ibland men förhoppningsvis kommer man uppskatta mer hemma sen.

Tänkte visa lite bilder på hur det ser ut på campen där vi bor.

 

 

Borjar komma ifatt nu med bloggen, vilket kanns skont. I helgen var vi pa kamel safari i Pushkar vilken "bara" 4 timmar bort med bil. Vi var fler som akte med denna gang, och det var jatte mysigt. Nar vi kom fram checkade vi in pa kamel safarit och at vi pa en restaurang for forsta gangen har. Jag tog pizza och det var sa gott! Efter det tittade vi runt lite pa stan dar och fanns mycket fint. Sen gick vi till tillbaka hotellet for att lamna ryggsakar i bilen som guiden skulle kora till dar vi taltade. Vi hoppade upp pa varsin kamel, alla var radda i borjan for var lite laskigt att kliva upp pa dem. De var hogre an man raknat med, men jag var bara forvantansfull. Det var en som ledde varje kamel i oknen och vi fick prova pa att springa lite med dem ocksa. Det tog lite mer an en timme innan vi nadde varat lager dar vi valde talt som vi sov tva och tva i. Jag delade med Amanda. Vi at mat dar, de drack lite te och tittade runt lite i oknen. Nagra drack en ol i taltet for att man inte far gora det offentligt. Dom ar konstiga har i Indien. Vi pratade lite skit och blev vettskramda av nagra hundar som brakade pa taltet. Det blev sova tidigt eftersom man ar van att sova lange har. Det var ganska mysigt att sova i oknen och sangarna var mjukare dar an pa campen, vilket var lite lustigt.
Pa morgonen berattade Isa att nagot hade klattrat upp pa henne och lagt sig pa hennes brost pa morgonsidan, hon hade fatt panik och kastat bort den. Hon visste dock inte vad de var. Vi googlade sen nar vi kom hem och gissar pa att de var en desert cat.
Vi red tillbaka pa morgonen efter frukosten pa kamelerna till Pushkar. Denna gang sprang vi typ hela vagen och jag for som en vante. Vi shoppade lite grejer. Jag en klanning, svart henna och lite snacks till bilresan. At lunch och begav oss ivag tillbaka till campen. Var en jattemysig helg i Pushkar med alla trevliga volontarer!
Sondagen var vi lediga och da at vi sen frukost vid 9, duscha, sola pa taket, och bara chilla. Var skont att varva ner lite.
Nasta helg blir det Agra och Taj Mahal!

 

 

Nu ar vi inne pa andra veckan och de gar sa sjukt fort! Kandes som jag nyss kom hit. Denna vecka har vi provat Sari, riktiga fina indiska klader, de andra volontarerna fick vara med i Indisk tidning men jag bara fotade dem, fatt henna malade pa oss utav kvinnorna har. I torsdags var de republic day och vi var pa en annan skola och sag upptradanden med sang och dans. Efter de akte jag, Isa, Amanda och Li in sjalva in till Sikar. Vi var verkligen som vilsna turister men de var roligt och se av stan lite mera och inte ha nan guide som maste vanta pa oss. Jag kopte henna och granatapplen bara men var en upplevelse i sig. Nar vi kom hem satt vi pa taket och provade att mala henna pa oss sjalva och pa varandra. De sa att de skulle bli svart men vart snarare orange. Var valdigt svart att mala men blev val hyfsat. Vi har haft mera orientation med Madan om hur Indien ar och deras kultur och levnads satt ar. Dagarna gar superfort och typ de enda man gor ar att ata. Jag trodde jag skulle ga ner i vikt har men vi ater typ bara kolhydrater med lite gronsaker och ibland kyckling eller bonor.
Barnen ar hur glada som helst nar man kommer och jag borjar lara mig namnen pa min klass och ar mer aktiv i utlarandet med det. Mne det kanns som man vill jobba mer med dem. Men tror att vi far borja vara mer med i womens project och sa efter lunch sa kanner man sig mer aktiv i volontarandet an bara nagra timmar per dag.
Men jag har det verkligen super bra har och alla ar sa trevliga och underbara. Varje dag ar en ny upplevelse och man forandras som person varje dag!

 

Dagarna gar sa otroligt fort och jag har inte ens hunnit beratta om forsta helgen. Vi var pa tigersafari 7 timmars bilresa bort, vi bestamde oss aven for att titta pa ett fort dar ocksa. Fortet var stort och hur fint som helst, kandes som man var i Djungelboken med halvraserade fina byggnaderna, massa trad och vaxter och fullt med apor.
Vi sov pa ett mysigt hotell med pool, men vi hann aldrig bada i den. Dar traffade vi pa andra volontarer fran olika delar av varlden som Brazilien, Sverige och Tyskland m.fl. Jag och Louise delade rum och det var hyfsat god mat. Lordagen gick vi upp tidigt och akte pa tigersafarit. Vi horde en tiger men vi sag den aldrig. Reservatet ar sa stort sa ar inte sakert att man ser nagon, men vi sag massa andra trevliga djur istallet.
Var faktiskt en mysig helg och man lar kanna fler av volontarerna har.
Langtar tills nasta utflykt!