Jag trodde jag skulle få åka i början på denna vecka men ser ut som att vi stannar längre. I måndags började jag bli bättre på kvällen och gick ner i commonroom för det var Li, Christinas och rommie Amandas sista kväll. De hade beställt öl och vi satt och pratade och spelade Tarzan (en typ förfest lek). Guiderna var med och jag tror inte jag skrattat så mycket på länge. Var en väldigt rolig och lite spännande kväll. När jag gick in till mitt rum märkte jag till min förskräckelse flygande larver i hela hallen! De var typ en halv decimeter långa och flög! Jag och Moa skrek så Emma kom och döda dem. Pratade sen lite med roomie innan vi somna. Kommer sakna henne så mycket! Men vi får se till att hålla kontakten.
På tisdag åkte de efter frukost, sen var det ingen Banjara för strejk. Så vi bara satt på campen, jag, Moa och Emma, kände oss väldigt ensamma och utan något att göra. Var så tomt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men vi sysselsatte oss i alla fall.
Onsdag var den sista dagen med två av guiderna men trodde att alla skulle försvinna då. Med bara tre volontärer gick arbetet på Banjara mycket långsammare och slutade med att jag satt själv i kindergarten med Meher, Bipasha och de andra barnen. Jag har ju varit här längst och vet hur det fungerar. Sen fick jag ett uppdrag av en guide att titta till en flicka om hon mår bättre nästa morgon. Kruxet är att folk kan inte engelska så jag kan kommunicera med dem, och jag kan inte hindi som dom kan. Den som skulle översätta var en man som jag aldrig pratat med eller en kvinna som jag inte förstod vem det var. Var väldigt orolig över hur detta skulle sluta tills kvällen då en annan guide sa att han skulle vara med nästa dag och kunde hjälpa mig. Vilken tur! Den kvällen sa vi hejdå till de andra två guiderna som sluta (eller vi fick bara krama en hejdå för den andra var inte i commonroom och de åkte tidigt dagen efter så blev typ inget hejdå). Var väldigt tråkigt, har umgåtts med dem nästan konstant i 6 veckor. Men livet går vidare.
Torsdagen var sista dagen på Banjara med barnen. Morgon ritualen blev halvdann pga så få volontärer och guider men det funkade. Barnen fick kakor och blev alldeles galna. Två barn tiggde mat från mig som jag matade de undernärda med, så de tryckte ner fingret i gröten ett x antal gånger att jag blev förbannad och puttade bort dem och skrek nej typ konstant. Bra sista dag? Njaa...
Han inte säga hejdå till en av mina favoriter för att den andra skulle dricka vatten jääääätte länge i min famn. Men det kändes inte så illa ändå. Känns som jag redan fått mitt avslut och vill vidare nu. Imorgon ska vi vidare också, med Moa och Signhild. Jag packade det mesta på torsdagen, rensade och tvättade. Kändes konstigt att packa ihop det liv man haft i nästan 7 veckor här men vill ändå vidare. Vi sa hejdå till den tredje guiden och önskade lycka till med hans prov. Blev väldigt tomt den kvällen utan guider.
På fredagen åkte vi efter lunch. En ny tjej Jennifer kom efter frukost, hon hade varit i Thailand innan. Hon hade varit där min syster är.
Vi skrev slutrapport och i gästboken, packade det sista och åt lunch. Sen var det bara att ta packningen till tuktuken och vinka av de sista som var på campen. Sen bar det av till bussen till Jaipur. I Jaipur fick vi vänta ett tag för Signhild hade läst fel på tiden till den andra bussen. Men det gjorde ingenting, vi åt och pratade lite längre bara. På kvällen åkte vi sovbuss som bar av mot Jaisalmer. Jag och Moa delade sovkupé medan Signhild hade en egen. Ska bli spännande att se vad som händer i Jaisalmer!